Orkar ni läsa?
ÅR 2011
Det är svårt att minnas allt jag gjort och upplevt under detta året, antagligen förtänger man sånt som är mindre viktigt för en. Jag har faktiskt också märkt på mig själv att jag har lättare för att minnas saker som skett längre bak i tiden än saker som hänt nyligen, vet faktiskt inte varför men antagligen förtränger man nog det mesta som inte har någon meningsfull betydelse för en.
Alla år börjar som vanligt med att jag fyller år den nionde, detta året var mitt artonde år, jag blev myndig. Kom ihåg att jag inte tyckte födelsedagen kändes något speciellt alls, men det har den väl inte gjort de senaste åren nu heller, man börjar ju som sagt bli äldre. Vet att jag innerst inne var besviken för att den personen som betydde mycket för mig då inte kom på min födelsedag.
Vintern började gå mot sitt slut och våren började istället ta plats. Var den tidig i år? Jag minns inte. Vanligtvis brukar jag ha tagit mitt första dopp i havet redan på våren men i år måste den vart kall eftersom jag inte gjorde det. I mars vet jag att jag var på mina första riktiga arbetsintervjuer inför sommaren då man var tvungen att ha ett jobb. Det första var för McDonalds, en gruppintervju. Trist som bara den, dock gjorde jag tydligen ett inte allt för dåligt intryck på resturangcheferna eftersom jag fick komma på en enkild intervju senare. Men inget jobb blev det där inte. Sen bar det av till nästa hamburgeresturang, MAX. Det skulle byggas en ny maxresturang i falkenberg och jag tänkte att, varför inte, kan söka i alla fall. Där fick jag då komma på en intervju nästan direkt, tycker dock inte att de som hade hand om intervjuerna verkade särkilt trevliga så det var tur att det blev ett nej därifrån också.
Sen kom april och vi hade påsklov. På lovet fick vi beskedet om att Rolf hade cancer, dock visste vi inte hur långt det skulle gå, vi trodde alltså då att det kunde gå att bota eftersom man inte visste mer än att det var en tumör. Men tyvärr var det en malign sådann, med andra ord en elakartad. Glömmer aldrig när mamma gråtfärdig kom ut till mig som låg och läste på terassen och talade om att de hittat något som liknade en tumör i huvudet på honom. Jag visste inte vad jag skulle säga, man blir helt tom på ord.
Inte så långt efter, kom inte ihåg exakt hur långt efter beskedet om Rolf det var, så fick vi ytterligare ett större besked, ett bra sådant. Min moster skulle ha en bebis!
I mitten av maj hade jag en väldigt trevlig campinghelg med mina vänner i småland som jag lärde känna genom killen jag var tillsammans med då. Den minns jag och kommer nog minnas länge. Inte nog med att vi valde att smälla upp ett stort millitärtält ute i skogen precis vid en sjö fredagen den 13:onde! Ni har väl sätt skräckfilmen "fredagen den 13:onde"? Helgen slutade i världens ösregn och vi fick efter första natten åka hem till en som heter Tobbe och sova där eftersom han bodde närmst. När vi på söndagen skulle åka tillbaka för att bland annat ta ner tältet som vi övergett på lördagen, då hade det regnat in och madrasser och allt var genomblött. Tur att vi inte sov där andra natten också var det första vi sa till varandra då.
Det började närma sig sommaren och skolavslutningen. Jag hade fått ett sommarjobb genom min mamma som jag skulle provjobba på i början av juni, i hemtjänsten. Jag fick som tur är inte jobba i vårdlaget där min mamma jobbar där man får ta hand om det mesta som vårdtagarna behöver utan jag fick jobba i servicelaget där man utför det andra runt omkring, som t.ex att hjälpa till med att handla åt de gamla. Inte det roligaste jag gjort direkt men visst är det en erfarenhet att ta med sig i livet. Att ha fått hjälpa människor är alltid bra. Under tiden jag jobbade lärde jag också känna Lina som var min arbetskamrat. Även om vi hade det väldigt stressigt ibland kunde vi alltid dela ett skratt med varandra emellanåt, vi sammarbetade bra och med ett bra tempo. Då kunde man ibland bortse från att jobbet egentligen inte direkt var det roligaste. Under denna sommaren blev jag stammis på Ica SkreaStrand, bara för att det alltid var där man fick handla åt vårdtagarna. Sprang väl där minst två gånger om dagen.
Sommaren för övrigt flöt på, hade trevligt under kräftfestivalen då smålandsvännerna var hos mig och jag kan säga det att "fuck the dealer" är ingen bra lek om man är bra på att gissa. Vet dock inte varför spelet heter som det heter men kul var det i alla fall! Sommaren avslutades med en liten hotelweekend i Fredrikshavn och värnamodagarna.
Hösten började med att killen gjorde slut, inte roligt alls men nu senare när man tänker efter så var det nog lika bra. Har lärt mig både ett och annat av det förhållandet, precis som man gör med alla förhållanden. Såret och saknaden satt kvar ett tag tills jag tillslut insåg att det var lika bra att det tog slut.
Hösten gick i sin takt och vi fick höstlov. Min moster födde en dotter som fick heta Anna. Rolf avled den tolfte November, mormors födelsedag. Jag fick som tur var träffa honom en sista gång, den gången var jobbig, jobbigt att se någon man inte kan tänka sig kan må så dåligt som han gjorde där. Då när jag träffade honom kunde han varken prata eller gå själv. Halva sidan av kroppen var förlamad, den motsvarande sidan som tumören satt på.
Jag träffade också en kille på internet som jag pratat med varenda dag sen dess, i två månader nu. Vi har aldrig träffats men vi pratar med varandra som om vi känt varann hela livet. Mer tänker jag inte berätta om den biten än även om det finns mycket kvar att säg.
Jag fick körkort! Efter mycket tragglande på, i alla fall teorin så klarade jag det tillslut. Den trettonde december, lucia-dagen, då äntligen.
Efter denna dagen är detta året slut. Jag vet att det här blev ett väldigt långt inlägg som många kanske inte orkat läsa men ni ska veta att det tog tid att skriva. Det tog tid att minnas, i allafall den första halvan av året men det gick tillslut. Det här året har jag lärt mig en del. Mycket av misstag man ibland gör. Men det hör till livet!
Jag träffade min vän Jessica, vi lärde känna varandra och insåg att vi faktiskt har mycket gemensamt. En väldigt bra tjej det där som jag verkligen ska försöka behålla som vän även om man inte kan träffas när man vill.
Hästar är något av de sakerna i livet jag tycker bäst om, trots det så har det blivit ett häst-löst år för min del. Jag får försöka ta tag i ridningen igen helt enkelt men det känns som om det är bäst att avlsuta skolan först så att man inte behöver tänka på den.
En av de lärdomar jag tar med mig från det här året är: Slösa aldrig tid på en person som egentligen inte vill slösa sin på dig. Låt dig inte vara orättvist behandlad utan var rädd om de du har som är rädd om dig.
Gott nytt år!
/ Louise
Kommentarer
Trackback
