Två har blivit tre <3

Precis som rubriken lyder så har vi fått barn. Jag och Fredrik har alltså blivit föräldrar, känns underbart men samtidigt galet, att jag som 21-åring skulle få barn trodde jag aldrig för några år sedan. Men nu sitter jag här, mammaledig med en son på snart 4 veckor och han är helt underbar <3 
 
Alexander föddes den 4 november, var 50cm lång och vägde 3805g. 

Än så länge har han bara ett för- och efternamn, några mellannamn har vi tyvärr inte kommit fram till än. Men men, man har ändå 3 månader på sig från och med födseln så innan dess ska vi ha kommit fram till något. 
 
Så sen den 4 november förändrades livet bums. Från att ha levt tillsammans med Fredrik och det bara har varit vi två i vår lilla "bubbla" så blev man plötsligt en till. 
 
 
Förlossningen

Vi hade gått och lagt oss och och jag hade precis börjat falla i ganska djup sömn när vattnet gick, den 3 november klockan halv 12. I samma sekund väcks en liten panikkänsla inom mig och jag skriker på Fredrik som vaknar direkt och flyger upp ur sängen. Värkarna kom inte igång förrän ungefär 15min senare och blev kraftigare och kraftigare ganska snabbt så efter 45min åkte vi in till förlossningen. Väl framme så fick vi ett rum och värkarna gjorde ondare och ondare, Fredrik försökte så gott han kunde att finnas till och hjälpa mig genom både benpress och massage för att dämpa smärtan. Sen fick jag sätta mig i duschen för att genom varmvatten försöka dämpa den, i duschen kom de första krystvärkarna och efter spenderat ungefär 45min i duschen fick jag äntligen lustgasen. *Wiihoo, I'm in heaven* var väl känslan ungefär efter första inandningen. Sen låg jag väl där en stund innan killen äntligen tittade ut. Hela förlossningen i sig gick väldigt fort för att vara förstföderska fick jag höra, 5,5h tog det. Är glad att jag slapp behöva ta någon annan form av bedövning än lustgasen.
 
Jag hade inga speciella förväntningar på min förlossning innan och valde därför att inte skriva något såkallat förlossningsbrev, jag ville bara ta det som det kommer och det är jag mycket nöjd över att jag gjorde. Förlossningsupplevelsen i sig var bra, personalen var bra och tog hand om en på ett bra sätt. Sen att ha Fredrik brevid sig gjorde så mycket, han var nog det bästa stödet man kan ha. När jag låg där och halva bebisens huvud var ute sa han "Jag ska aldrig mer klaga på när jag har ont, du är så otroligt stark älskling". Sen var det över, smärtan försvann så plötsligt från att ha vart så kraftig och vi fick äntligen se vår lilla pojk <3
 
// L.W
 
 

RSS 2.0