Att vara en ung oerfaren mamma
Hej å hå.
Idag är det den 13 april, solen skiner ute och jag får inte äta för jag har 5:2 dag. Uttrycket "Vill man va fin får man lida pin" passar väldigt bra in på 5:2 innan kroppen vant sig.
Anledningen till att jag helt plötsligt från ingenstans känner för att blogga idag är för att jag behöver skriva av mig lite. Det här med att vara förälder är helt underbart samtidigt som det självklart har sina jobbiga stunder, vilket också hör till. Men ju mer tiden har gått sen Alexander föddes har jag märkt av en del störningsmoment som jag har blivit mer mottaglig för sen jag blev förälder, som jag inte alls lagt märkte till tidigare. Folks kommentarer är en utav dem.
Jag behöver inte veta genom ord från en annans mun att mitt barn är ledset när han gråter, tro mig jag både ser och hör samtidigt som man gör allt för att trösta. Anledningen till att han gråter är inte alltid för att han är hungrig, vilket är väldigt lätt för människor att slänga ur sig. Tro mig när jag säger att jag är den som vet och känner till mitt barns signaler bäst av alla. "Naw, är du lite hungrig, får du ingen mat?"... Tacksamt om man vill hjälpa till, absolut. Men att lägga onödiga kommentarer som en pik till mig som förälder klarar jag mig bra utan.
De flesta uppskattade och tyckte det var roligt när jag blev gravid, men absolut fanns det också dem som inte visade någonting. Folk som man ändå förväntade sig någon form utav reaktion från..
Kan tänka mig att många som fick veta att jag var gravid tyckte det på något sätt var "konstigt" då jag fortfarande är ung och har hela livet framför mig. Visst, att få barn vid 21 års ålder kanske inte är det vanligaste då man är mitt uppe i att upptäcka vilket ben man ska stå på. Men så var det inte för mig. Alexander var inte planerad utan det var rent utav slarv med preventivmedel. Men han är verkligen det bästa "slarvet" man kan tänka sig. Och jag ser så otroligt få nackdelar med att få barn när man är ung. Har alltid velat få barn ung men att det skulle bli just vid 21 visste jag inte.
Men att få sitt första barn, oavsett hur gammal man är så är man lika mycket nybörjare. Redan när vi låg på BB fick jag känslan av vissa sköterskor att dem tyckte jag var för ung och det var ord och inga visor om man gjorde något fel. Ibland är det som om man förväntas inte klara av saker och ting bara för att man är yngre.
Så absolut, mer mottaglig för saker o ting har man blivit sen man fick Alexander. Man ser också saker med andra ögon än tidigare. Jag har förståelse för hur andra småbarnsföräldrar känner sig när man får höra alla onödiga kommentarer och tillrättavisningar. Samtidigt kan jag också förstå de som inte har några barn själva att de befinner sig i en helt annan värld och har svårt att förstå vissa saker och känslor som vi föräldrar. Sånt går inte heller att riktigt förklara.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite och som jag nämnde ovan så förväntar jag mig inte att alla ska förstå efter att ha läst denna texten. Kan ju liksom låta hur mesigt som helst igentligen att man ska irritera sig på vad folk säger till en ang ens barn, att det inte är något att bry sig om. Men tro mig, en dag står du kanske själv där och får en jobbig kommentar om ditt barns behov.
Nu ska jag försöka njuta av det fina vädret! :)
Ha det bra alla läsare
Kommentarer
Postat av: Malin´s Dinerm
Jättebra skrivet! Tror absolut att du får höra saker som inte sagts till äldre mammor, och du gör klokast i att skita i det. Du känner ditt barn bäst, och gör dina val utifrån det.
Stå på dig och tänk vad du och Fredrik kan resa och hitta på saker när ert/era barn är stora och ni fortfarande unga. ;-)
Kram kram
Trackback
