Torsdag och 5:2-dag!
En sån där jobbig dag igen. Fast är den egentligen så jobbig? Nä, faktiskt inte längre. I början var det jobbigt när kroppen inte var van, då snackar jag om den första veckan jag började. Sen har jag märkt skillnad från vecka till vecka. Och det har gett resultat!
Jag som är en person med ganska dåligt tålamod när det gäller sånna här saker har aldrig tidigare kunnat hålla fast till en typ av diet under en längre period utan har alltid gett mig. Men sen jag började med 5:2 har jag bara fortsatt och nu är jag inne på min femte vecka. Jag gillar när man ser resultat ganska så direkt annars så ger jag mig. Sån är jag. Skulle faktiskt kunna tänka mig ha detta som en livsstil, eller ja det ÄR ju en livsstil. En livsstil med många fördelar faktiskt. Många tror säkert att det kan vara dåligt för kroppen att vara utan mat länge men faktiskt inte.
Fråga mig inte vad som händer i kroppen när man fastar för jag kan inte riktigt förklara eftersom jag inte kan använda massa "kroppsliga" uttryck, sånt där läkarspråk ni vet, haha. Jag hänvisar er till Google :D
Vad äter jag då förnågt under mina fastedagar eller äter jag överhuvudtaget någonting? Jo, äter gör jag faktiskt, litegrann. Men max 500kcal om man är kvinna, 600 för män. Det brukar bli mycket soppor. I början körde jag på Naturdiets soppor i och med att de innehåller det man behöver få i sig när man inte äter och innehåller väldigt få kalorier. Men fy, dem är så äckliga och jag fattar inte varför jag drack dem egentligen.
Brukar börja dagen med en portion havregrynsgröt (130kcal) men idag har jag inte ätit någonting hittils och klockan är snart 12. Ska nog gå och göra mig en ´Varma Koppen´, dem är goda och har flera olika smaker att välja mellan. Innehåller också väldigt få kalorier, ca 100kcal per portion beroende på vilken smak man väljer. Ett mycket bra tips till er som gå på 5:2, det är skönt att kunna få någonting litet i magen när det kurrar som mest. Sen är det viktigt att dricka mycket vatten också, något jag tyvärr är väldigt dålig på, men de ska vara bra för hungerkänslan.
Du väljer själv hur du vill lägga upp ditt kaloriintag under dagen. Vill du hellre äta flera små mål så gör du det eller om du väljer att lägga allt på en måltid så funkar det också bra.
Har jag någon ork till att göra saker under fastedagarna? Varierar faktiskt. I början när det mesta är jobbigt så hade jag inte mycket energi alls men det har också blivit bättre ju mer veckorna har gått. Men jag brukar som mest när jag rör mig hemifrån att gå en promenad, mest för att komma ut, få lite frisk luft och kanske träffa någon vän. I eftermiddag ska jag och Linda ta en promenad när hon slutat sitt pass.
I det stora hela så är 5:2 en diet jag trivs bra med (än så länge iallafall) och jag kan verkligen rekomendera den till andra som vill gå ner i vikt och förbättra sin hälsa!
Nu måste jag sluta skriva för lillkillen har vaknat och han behöver ha mat!
Lojz
Liten och ha feber
Igår fick lillkillen sin andra spruta, utav totalt 3. Eftersom han inte fick någon feber utav den första och han visade sig på bra humör i stort sett hela dagen igår så trodde vi inte han skulle få det denna gången heller. Men ack så fel vi hade. Igårkväll var han varm som ett element och visade sig ha 39 graders feber. Men ändå på gott humör, vår lille kille, lite feber gör dig inget. Gav honom lite flytande alvedon innan läggdags och sen sov han gott hela natten. I morse hade han fortfarande feber och vi misstänker att han har än, men nu sover han gott i pappas famn <3
Skönt att man som förälder ändå vet vad febern beror på. Förhoppningsvis så borde den ha försvunnit till imorgon, annars får jag nog ringa bvc.
PS: Jag har gått ner 6 kilo och det känns så otroligt bra att vara nere på den vikten man hade innan man blev gravid. Även om det fortfarande ska ner iallafall 10kg till (som mitt mål är) så är jag väldigt nöjd hittils. =)
Puss Lojz!
Att vara en ung oerfaren mamma
Hej å hå.
Idag är det den 13 april, solen skiner ute och jag får inte äta för jag har 5:2 dag. Uttrycket "Vill man va fin får man lida pin" passar väldigt bra in på 5:2 innan kroppen vant sig.
Anledningen till att jag helt plötsligt från ingenstans känner för att blogga idag är för att jag behöver skriva av mig lite. Det här med att vara förälder är helt underbart samtidigt som det självklart har sina jobbiga stunder, vilket också hör till. Men ju mer tiden har gått sen Alexander föddes har jag märkt av en del störningsmoment som jag har blivit mer mottaglig för sen jag blev förälder, som jag inte alls lagt märkte till tidigare. Folks kommentarer är en utav dem.
Jag behöver inte veta genom ord från en annans mun att mitt barn är ledset när han gråter, tro mig jag både ser och hör samtidigt som man gör allt för att trösta. Anledningen till att han gråter är inte alltid för att han är hungrig, vilket är väldigt lätt för människor att slänga ur sig. Tro mig när jag säger att jag är den som vet och känner till mitt barns signaler bäst av alla. "Naw, är du lite hungrig, får du ingen mat?"... Tacksamt om man vill hjälpa till, absolut. Men att lägga onödiga kommentarer som en pik till mig som förälder klarar jag mig bra utan.
De flesta uppskattade och tyckte det var roligt när jag blev gravid, men absolut fanns det också dem som inte visade någonting. Folk som man ändå förväntade sig någon form utav reaktion från..
Kan tänka mig att många som fick veta att jag var gravid tyckte det på något sätt var "konstigt" då jag fortfarande är ung och har hela livet framför mig. Visst, att få barn vid 21 års ålder kanske inte är det vanligaste då man är mitt uppe i att upptäcka vilket ben man ska stå på. Men så var det inte för mig. Alexander var inte planerad utan det var rent utav slarv med preventivmedel. Men han är verkligen det bästa "slarvet" man kan tänka sig. Och jag ser så otroligt få nackdelar med att få barn när man är ung. Har alltid velat få barn ung men att det skulle bli just vid 21 visste jag inte.
Men att få sitt första barn, oavsett hur gammal man är så är man lika mycket nybörjare. Redan när vi låg på BB fick jag känslan av vissa sköterskor att dem tyckte jag var för ung och det var ord och inga visor om man gjorde något fel. Ibland är det som om man förväntas inte klara av saker och ting bara för att man är yngre.
Så absolut, mer mottaglig för saker o ting har man blivit sen man fick Alexander. Man ser också saker med andra ögon än tidigare. Jag har förståelse för hur andra småbarnsföräldrar känner sig när man får höra alla onödiga kommentarer och tillrättavisningar. Samtidigt kan jag också förstå de som inte har några barn själva att de befinner sig i en helt annan värld och har svårt att förstå vissa saker och känslor som vi föräldrar. Sånt går inte heller att riktigt förklara.
Så, nu har jag fått skriva av mig lite och som jag nämnde ovan så förväntar jag mig inte att alla ska förstå efter att ha läst denna texten. Kan ju liksom låta hur mesigt som helst igentligen att man ska irritera sig på vad folk säger till en ang ens barn, att det inte är något att bry sig om. Men tro mig, en dag står du kanske själv där och får en jobbig kommentar om ditt barns behov.
Nu ska jag försöka njuta av det fina vädret! :)
Ha det bra alla läsare
