Någon sovmorgon fick jag då knappast... Det är precis som om min egen kropp jävlas med mig för när jag som börjar skolan 8 nästan varenda dag för en gångs skull får ha sovmorgon, nä då vaknar man redan vid halv sju.. Det är ju inte riktigt det som är sovmmorgon för mig. Somande dock om ingen efter mycket om och men men ligger nu återigen vaken. Jag ska gå upp och passa på och göra mig en riktigt härlig frukost så det blir en bra start på dagen för det behöver vi alla. Förstår mig inte på dem som struntar i att äta frukost överhuvudtaget, det som är det viktigaste måltiden på hela dagen.

Känner sådan ångest inför i morgon, hatar att stå framför människor och prata, det värsta som finns. Men det är väl bara till att göra det och få det gjort.. Någon som har något tips på vad man kan göra åt nervositet?
Det enda jag ska göra är att ställa mig framför min klass o snacka, låter inte så svårt men för mig är det de. Även om man känner alla i klassen så kan inte det avgöra om jag ska vara nervös eller inte.
Önskar jag kunde få bukt på den här nervositeten, frågan är egentligen varför man överhuvudtaget blir nervös? Kan det bero på vad man själv har för "roll" när man är bland andra människor? Om man är den blyga, pratglade, populära, tillbakadragne, osv.

Nu ska jag göra frukost, ha en bra dag allihopa! ♥


Bjuder på en bild på våran fina och stora hankatt, kan ju lägga till att han är lite galen ibland ;-)

/Louise